Jag=Elisabet har en islandshäst som heter Baldursbrá frá Njardvik. Min första häst hette Gjósta frá Skardi. Henne köpte jag 1996. Dessvärre var hon inte helt frisk i sina ben och jag tvingades avliva henne 1998 p.g.a. förslitningsskador från hennes tidigare liv. Det var fruktansvärt jobbigt och jag bestämde mig för att aldrig mer utsätta mig för detta d.v.s. jag skulle aldrig mer ha häst. Sen gick det ungefär två veckor och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med all tid som jag plötsligt hade på kvällar och helger. Hästägare är som ni vet ett släkte som tillbringar enormt mycket tid i stallet. Jag hade dock gjort en lista över hur en ny häst skulle vara. Listan skickades till Island. Trodde nog aldrig att de skulle hitta min drömhäst med alla de kraven men så småningom kom ett samtal från Island och nu hade man visst hittat ett sto som passade mina önskemål. Jag hade inte alls tid med någon resa till Island, skulle åka till Thailand om några veckor och inte skulle jag ha ny häst just då heller. Efter viss övertalning åkte vi över några stycken iallafall och provade flera hästar. Jag föll väl pladask för Baldursbrá för jag höll så hårt i henne att ingen annan ens fick chansen att prova henne och i december 1998 flögs hon till Sverige. I början var hon ett yrväder men numera är hon rätt sansad. Jag brukar skylla på inavel när hon flippar ur. Baldursbrá är född 1990 och är efter Baldur frá Bakka. Numera är hon ett 5-gångssto som bedömdes som 4-gångare på Island 1997 och 1998 till 2:a klass. Hon är halvkusin med sig själv, hennes morfar och farfar är Náttfari 776 frá Ytra-Dalsgerdi.
elisabetob.jpg (40864 bytes)

Gunnar är numera medryttare på en islandshäst som heter Fluga frá Gislholti. Fluga är född 1993 och kom till Sverige 1999. En riktig klippa till häst. Otroligt trygg och snäll. Gunnar hade inte ridit mer än ett halvår när han tog henne på foder i ett år. Det hade varit otänkbart med de flesta andra hästar men Fluga tar väl hand om sina ryttare. Om någon är på väg att ramla av saktar hon ner och stannar. Numera när Gunnar har blivit säkrare i sadeln och ställer mer krav har Fluga ökat kraven hon också vilket innebär att hon inte alltid gör som han vill. Flugas ägare heter Emma och hon har utvecklat Fluga mycket.
gunnnarofluga.jpg (12720 bytes)

Det har blivit tillökning i familjen. Den 26 juni 2005 kl 10:28 föddes Óskadís, Baldursbrás stoföl. Hon går mest under namnet "Lillan". Hon är efter Mökkur frá Varmalaek. Att få Baldursbrá dräktig var ett långt projekt. Vi provade först med en hingst som stod 22 mil bort. Det blev måna resor dit och det var jobbigt för både Baldursbrá och oss. Vi provade sommaren 2003 och 2004 men det blev inget. Mitt i sommaren 2004 blev jag alltmer desperat. Kände att jag ville ha provat allt innan jag gav upp så jag bytte hingst. Ylva var vänlig nog att låta Mökkur ta emot med kort varsel och rätt sent på säsongen. Det gav resultat på en gång. Men bara för att Baldursbrá var dräktig var det inte slut på oro och vånda. En lång väntan började, närmare bestämt 327 dagar. Det var nervöst med ultraljud, 90-dagarskoll, koll efter nyår... Jag lät Baldursbrá vila i 7 veckor. Sen motionsred jag henne. På hösten lyckades vi gå omkull rätt illa på ridbanan och jag oroade mig för fölet. Baldursbrá klarade sig utan men. Nyår var hemskt. Baldursbrá är sjukligt rädd för smällare, raketer, skott och åska. Smällandet började redan före jul. Jag inhandlade travarmössor och öronproppar och mer eller mindre bodde i stallet i 2 veckor. Att stänga ljudet ute hjälpte en del men jag fick truga i henne mat. Hon stod bara och skakade och stirrade ut i luften. Trots detta var fölis kvar i magen vid koll efter nyår. Jag motionsred fram till 7:e månaden. Sen fick Baldursbrá mammaledigt. Flyttade henne till fam. Röst på Artinge där hon nu går med tre andra fölston. Där har hon det bra.

Fölningen:

Baldursbrá var beräknad till 29 juni (330 dagar). Jag hade tänkt vaka från måndag 27 juni men när vi kom dit med bilen på söndag f.m. den 26:e stoppade Inga-Maj och Ann-Marie oss vid hagen och sa att det såg så konstigt ut, Baldursbrá kissade så mycket. De trodde något var på gång. Jag klev ut och då gick det sista av vattnet. Hann ut i hagen och drog av henne täcket. Vi ställde oss utanför hagen. Baldursbrá gick fram till staketet där vi stod och la sig ner och fölade framför oss! Helt obeskrivligt att få vara med om detta. Allt gick enligt skolboken. På 20 minuter var Óskadís ute och Baldursbrá reste sig så att navelsträngen gick av och började sen slicka sitt föl. Fosterhinnorna åt hon opp! Efter bara några minuter började sugreflexen och sen försökte Óskadís resa sig. Det tog inte mer än kanske 20 minuter så var hon uppe och diade. Baldursbrá stod blick stilla och vägrade flytta sig. Jag ville ha ut efterbörden och ville därför gå med henne men hon bara stod fastfrusen vid sitt bylte. Tillslut bar Inga-Maj Óskadís i famnen över till en annan hage och då gick Baldursbrá efter (mycket orolig). Sen knuffade vi fölet så att hon gick och då fick jag Baldursbrá att gå ett varv i hagen, äntligen, efter 6 timmar och då kom hela efterbörden på en gång i en klump. Den såg ut att vara hel. Hittills har allt gått bra. Óskadís är en livlig fölunge. Nyfiken, med massor av energi och väldigt kavat. Det är jättekul att följa hennes utveckling. De första två månaderna var det bara skritt och galopp, ibland lite grisepass. Men nu visar hon tölt emellanåt. Hon kommer att bli svart (brúnn).

Baldursbrá 2 dagar före fölning. Óskadís ca 2 timmar gammal.

Fler bilder på Óskadís och Baldursbrá...